Jag känner mig så väldigt ensam. Jag var nyss väldigt upprörd på H som inte förstod att jag känner mig mer ensam när H är i samma rum utan att bry sig om mig.

Jag är gravid och känner att det inte finns någon jag kan prata med om allt jag tänker på.

H tycker jag inte lyssnar. Men jag vill inte heller tråka ut eller skrämma bort H med allt.

Jag är öm, grinig, livrädd och längtar till den dagen jag får bekräftat att lilla ärtan mår bra.

Jag förlitar mig på det jag läser då jag själv helt saknar erfarenhet om hur det ska och inte ska kännas.

jag är medveten om att jag börjar alla meningar med jag men det struntar jag i då jag bara skriver av mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag ska jag samla modet att ringa till barnmorskemottagningen och yttra orden för någon annan.  Jag har försökt läsa på om vad som ska sägas men än är det tidigt med ett besök.   Frågor jag har kanske kan bli besvarade och det kommer kännas sk...